Sommarens röda tråd
(Alla länkar öppnas i ny flik)
Den röda tråden, som gick genom de flesta av sommarens inlägg, var att försöka komma fram till ett förslag på nytt utsläppsmål för personlig omställning.
SAMMANFATTNING AV HELA TRÅDEN:
Jag eftersträvar att utsläppsmålet (för personlig omställning) blir rimligt, rättvist och successivt anpassat.
Hoppas att jag kan återkomma snart med målets siffror. Då blir förslaget redo för granskning, men synpunkter är välkomna redan nu i kommentarer.
STEGVIS SAMMANFATTNING AV TRÅDENS INLÄGG:
Tråden startade omedvetet i mitten av juni, då jag råkade hitta Livsmedelsverkets rapport om matens framtida klimatpåverkan. Rapporten publicerades 2013, men jag tycker att den fortfarande är klockren. Jag skrev ett inlägg om att Naturvårdsverkets riktmärke (högst 1 ton CO2e/år) är orimligt, med hänsyn till Livsmedelsverkets rapport. Samtidigt noterade jag i bakhuvudet att rapporten nämnde ”rimlig nivå” för utsläpp. Inlägget: Utsläppsbudget för mat
I början av juli blev det solklart för mig att sluta ha Naturvårdsverkets riktmärke som mål för personlig omställning. Visserligen har det länge varit på tapeten att PRODUCERA negativa CO2e-utsläpp som gemensam klimatkompensation, men när jag läste EU-kommissionens förslag till nytt klimatmål för 2040 i ett pressmeddelande och såg hur tydligt DACCS ingick i förslaget, så bestämde jag mig för att eftersträva ett nytt mål för personlig omställning. Det dröjde dock halvannan vecka tills jag skrev ett inlägg om detta, för jag hade fullt upp med att ifrågasätta hur mina matvanor blev EFTER omställningen (inlägg: Mina utsläpp ökar för mat) och sedan funderade jag mer på ”rimlig nivå”.
Jag har inte dissat Naturvårdsverkets riktmärke helt. Självklart ska den globala utsläppskurvan ha kvar riktmärket. Dock är kruxet att myndigheternas planerade produktion av negativa CO2e-utsläpp orsakar andra miljöproblem – dessutom är sådan produktion opålitlig (inlägg: Negativa utsläpp). Därför är det fortfarande viktigt att folket ställer om ambitiöst – men vad bör målet vara för personlig omställning? Inspiration till mina resonemang kom lite i taget från bakhuvudet.
För det första behöver målet vara rimligt. Målet bör bestå av delmål för kategorierna mat, boende, transporter/resor och övrig konsumtion. Livsmedelsverkets rapport har ett rimligt delmål för mat. Jag hittade inte fler delmål, så jag mejlade till experter för boende och transporter/resor, i hopp om att få bedömningar av dem (efter deras semestrar). Samtidigt började jag samla inspiratörers utsläppsnivå för övrig konsumtion, för att beräkna inspiratörernas medelvärde. Inlägg: Rimliga utsläppsnivåer
För det andra bör målet vara rättvist mellan generationer, åtminstone för prylkonsumtion. Äldre generationer har redan många prylar och behöver därmed inte köpa så många som yngre generationer behöver köpa. I och med att klimatkalkylatorerna ställer frågor om det senaste årets inköp av prylar, så ger beräkningsresultaten intrycket att äldre generationers livsstilar är mer hållbara. I många fall är det orättvist, tycker jag. Orättvisan kan minskas på två sätt – helst båda. Dels kan klimatkalkylatorerna (eller fotavtryckskalkylatorer) förhoppningsvis vidareutvecklas till att ställa frågor om prylinnehav (inlägg: Rättvis utsläppsnivå för prylar). Dels kan de äldre generationerna ifrågasätta sina prylinnehav och överföra många bra prylar (som är bra för de yngre generationerna) till begagnatmarknaden (inlägg: Klimatsmart prylkonsumtion).
För det tredje behöver målet anpassas successivt, i takt med att produktionsmetoder förbättras. Hittills beräknar klimatkalkylatorerna utsläpp från nutidens produktionsmetoder. Klimatkalkylatorernas inbyggda utsläppsfaktorer behöver anpassas när produktionsmetoder har förbättrats betydligt – samtidigt anpassas målet. Inlägg: Produktionsmetodernas förbättringar