2025-07-29

Klimatsmart prylkonsumtion

Utnyttja prylar effektivt

Med prylar menar jag i stort sett allt utom fasta byggnadsdelar: Vitvaror, möbler, kläder, skor, hemtextilier, husgeråd, hobby- och sportutrustning, böcker, leksaker, spel, elektronik, verktyg, redskap, färdmedel (såsom cykel, motorcykel, bil, husbil, båt).

Först resonerar jag om begagnatmarknaden. När man får behov att köpa prylar så uppmuntras man att köpa begagnat för att vara klimatsmart, men man hittar inte alltid det man söker på begagnatmarknaden. Efter en första titt gör jag en närmare kontroll och avstår ofta av ett eller annat skäl. Dels väljer jag inte gärna en pryl med vilken kvalitet som helst, eftersom en annan klimatsmart aspekt är att välja prylar med hållbar design. Dels har skicket betydelse, eftersom jag oftast inte vill drabbas av tidigt slitageproblem. För övrigt tycker jag förstås att begagnatmarknaden är ett effektivt sätt att utnyttja prylar.

Vad mer innebär effektivt utnyttjande av prylar ur klimatperspektivet? Jag svarar genom att visa mina fem ledstjärnor för prylkonsumtion:

1. Minimera nytillverkning: Helst låna eller hyra, annars försöker man köpa begagnat, men när man verkligen behöver köpa nytt, då eftersträvar man återvunnet material och hållbar design – lång och resurssnål livslängd.
    
2. Vårda prylarna: Förebygga onormalt slitage så gott man kan, med hjälp av aktsamhet och underhåll.
    
3. Återanvända: Undvika att prylar blir oanvända länge (exempelvis kan det undvikas genom att låna ut sina prylar). De prylar som trots allt blir oanvända länge bör säljas eller skänkas bort, för att lindra det globala problemet att onödigt många prylar är i omlopp.
    
4. Underlätta: Använda delningstjänster som gör det effektivare att låna (även låna ut) eller hyra för stunden. En variant av att hyra är att dela ett gemensamt exemplar eller flera gemensamma exemplar av en viss sort – ett exempel är att vara medlem i en bilpool.
    
5. Återbruka och återvinna: Förlänga livet på prylarna i möjligaste mån, med hjälp av batteribyten, reparationer och resurssnåla renoveringar, tills prylarna är uttjänta. I vissa fall förlängs livet ytterligare, med kreativt återbruk. Slutligen lämnas det oanvändbara till återvinningscentralen eller en skrotfirma.

Tillägg för ettans ”annars”: Exempel på fall när man inte lånar eller hyr för stunden, är att ha vissa bekvämlighetsprylar ständigt till hands, men bara om miljöbelastningen (av tillverkning, förvaring och avfall) inte är alltför stor och omotiverad. Exempelvis att ha en dammsugare ständigt till hands eftersom städbehov kan uppstå plötsligt – i alla åldrar händer det ju ibland att man vill dammsuga utan dröjsmål. Ytterligare aspekter är att vara van vid prylarna (inte behöva lära sig nya reglage och inställningar från ena till andra gången – särskilt inte när det är bråttom) och att ha koll på prylarnas skick (så att de verkligen är redo att användas).

Jag följer ledstjärnorna i hög grad. Ettan [minimera] behöver dock större utbud av hållbar design, vilket inte beror på mig. Tvåan [vårda] har jag följt intuitivt under hela vuxenlivet. Trean [återanvända] följs särskilt för mina kläder, eftersom de flesta inte blir oanvända länge under säsong, för övrigt har jag minskat mitt prylinnehav vid varje flytt på 2000-talet. Fyran [underlätta] följde jag mest i Mariestad, tack vare att appen Swinga är öppen där, för övrigt har jag mycket sällan behov av bil – då hyr jag på traditionellt sätt. Femman [återbruka och återvinna] har jag också följt intuitivt under hela vuxenlivet.

Min största förbättringspotential är kopplad till trean [återanvända] eftersom jag fortfarande har många småprylar, trots minskningar av prylinnehav vid flyttar, men jag ursäktar mig lite med att jag har haft dem länge och använder dem då och då. Mitt fortsatta resonemang fokuserar på just trean och beskriver hur jag föreställer mig att den tredje ledstjärnan följs i framtiden av hållbara livsstilar.

Fortfarande vill man köpa (eller ständigt hyra) vissa bekvämlighetsprylar, dock betydligt färre än nutidens genomsnittliga innehav. Ifall vissa av de egna prylarna används relativt sällan och inte behöver vara redo för akuta situationer, så lånas de ut via någon delningstjänst såsom appen Swinga. Man ifrågasätter från fall till fall hur lång tid det är okej att prylarna blir oanvända mellan varven. Prylar som blir oanvända ännu längre tid, överförs till begagnatmarknaden (säljs eller skänks bort).

Om man har en relativt stor boendeyta (med förvaringsutrymme för många prylar) så ifrågasätter man kanske inte sitt prylinnehav förrän man planerar att flytta till mindre boendeyta (exempelvis efter att barn har flyttat ut). Hur som helst så är det ingen ursäkt – att ha gott om plats – för att hålla onödigt många prylar i omlopp.

Ett praktiskt sätt att påbörja ifrågasättandet av sitt prylinnehav är att inventera prylarna. Då kan man passa på att beräkna prylinnehavets genomsnittliga utsläppsnivå. När man sedan har överfört prylar till begagnatmarknaden (exempelvis lämnat in till en second hand-butik) kan man beräkna igen och se hur stor klimatnytta det bör kunna ge (om alla prylar får nya ägare). Vid normal användning av klimatkalkylatorer (i nuläget) får man inte kredd för klimatnyttan, men det får man med min metod i Rättvis utsläppsnivå för prylar. I framtiden kommer det förhoppningsvis att finnas fotavtryckskalkylatorer som underlättar beräkningen och påminner oss om att ifrågasätta våra prylinnehav.

 

Tillägg 2025-07-31:

Mer om begagnatmarknaden, nu med fokus på högriskprylar. Med ”högrisk” syftar jag på extra slitage som ägaren är medveten om, men är svårt att se och ökar risken att nästa ägare drabbas av tidigt slitageproblem. Några exempel på högriskorsaker:

• Onormalt lång drifttid (utan mätare).
   
• Incident(er) med överhettning eller olämplig kontakt med vätska.
   
• Hjälpligt reparerad på grund av att ingen lämplig reservdel finns.

Den etiska ledstjärnan som kallas ”den gyllene regeln” innebär att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. I det här fallet vill jag inte bli lockad att köpa en högriskpryl, oavsett pris. Därför vill jag inte locka andra till ett sånt köp, så jag försöker undvika att överföra någon högriskpryl till begagnatmarknaden – hellre tar jag den höga risken själv, eller dömer ut prylen i förtid.