2024-03-25

Min bakgrund och fyra delar om naturkriserna

Ingen kan göra allt, men nästan alla kan göra mycket!

Omställning sker för att lösa två naturkriser – klimatkrisen och artkrisen. Vi behöver vara medvetna om det sammanlagda omställningsbehovet, på både samhällsnivå och personlig nivå, för att lösa naturkriserna.

Min bakgrund: Jag har bara jobbat med IT. På 10-talet läste jag mycket på fritiden om hållbar utveckling och påbörjade min personliga omställning. Sedan dess har jag hållit mig någorlunda informerad, via webbinarier och nyhetsflöden, inom hållbarhetsområdet.

Innehållsförteckning:

• Lever som jag lär
   
• Ärlighet angående uppoffringar
   
• Klimatkompensation och omställningstempo
   
• Ett sätt att verka för en hållbar utveckling
   
• Min slutkläm riktas till kommunernas strateger

Den första delen handlar om att jag lever som jag lär.

Jag lärde mig mycket om personlig omställning genom att beräkna mina utsläpp av växthusgaser. Sådana beräkningar görs enkelt med en av webbens klimatkalkylatorer. Jag har två favoriter. Den ena är www.klimatkalkylatorn.se, som är optimerad för liten skärm och inkluderar fritidshus på fler sätt än elförbrukning. Den andra favoriten är www.klimatkontot.se, som varken är optimerad för liten skärm eller fritidshus, men passar mig eftersom jag gärna använder stor skärm och inte har andel i fritidshus. Fördelen med www.klimatkontot.se är snabba resultat vid ändringar, vilket underlättar för att göra prognoser. Med hjälp av prognoserna gjorde jag en omställningsplan för min personliga omställning. Åtgärder med stor effekt prioriterades i planen. Mina utsläpp har under de senaste åren varit ungefär 1,5 ton CO2e/år.

Ingen av de nämnda kalkylatorerna beräknar ekologiska fotavtryck. Jag har inte hittat någon fotavtryckskalkylator ännu. Därför är det svårt att göra en noggrann omställningsplan som tar hänsyn till båda naturkriserna, men mitt resonemang i senaste debattartikeln bekräftades när FN-rapporten Global Resources Outlook 2024 publicerades i början av mars.

Jag försöker påskynda att en fotavtryckskalkylator blir tillgänglig. Till dess är huvudsaken att var och en blir medveten om sina utsläpp av växthusgaser, förslagsvis genom att använda den ena av eller båda klimatkalkylatorerna ovan, och att ha en personlig omställningsplan för klimatets skull.

Artikelns andra del handlar om ärlighet angående uppoffringar.

Jag är bekymrad över att det inte talas mer om vilka uppoffringar som behövs på personlig nivå för att lindra naturkriserna. Min upplevelse är att myndigheter ibland hymlar med sådana uppoffringar. Exempelvis är myndigheter tydliga med att folk bör cykla mer, men det är inte lika tydligt att färre hushåll kommer att ha egen bil i den fossilfria framtiden. Det finns kanske en rädsla för att folk sätter sig på tvären vid radikala förändringar. Men vi kommer att sätta oss på tvären ändå, när otydligheterna genomskådas. Därför tycker jag att det vore bäst att vara ärlig direkt, så att vi förstår vad vi ställer om till. Det ska ju vara lätt att göra rätt.

Mitt exempel på uppoffring är som sagt att färre hushåll kommer att ha egen bil i den fossilfria framtiden. Jag uppmanar alla berörda myndigheter att bli tydliga och förklara varför vi ställer om till att använda bilpool i stället för att ha egen bil, åtminstone i städerna. Att behovet av parkeringsytor bör minska, motiverar inte tillräckligt för att man ska gå med på att avstå från att ha egen bil. Att nämna klimatkrisen på ett svepande sätt är inte heller tillräckligt. Vi behöver detaljerade förklaringar.

Tänk er att vi informeras i tidigt skede om vilka fler uppoffringar som behövs på personlig nivå för att lindra naturkriserna. Då sätter vi oss som sagt på tvären, eftersom vi blir upprörda. Men i takt med att vi får mer detaljerade förklaringar, så kommer acceptansen successivt. Samtidigt får vi förståelse för att naturkriserna förvärras av långsam omställning. Då blir vi motiverade att påskynda vår personliga omställning.

Själv har jag inte egen bil, flyger inte och har valt en bostad som inte är onödigt stor.

Artikelns tredje del handlar om klimatkompensation och omställningstempo.

Hur fungerar klimatkompensation för flygresor? Naturskyddsföreningens webbplats på riksnivå har frågor och svar om klimatkompensation. Mitt resonemang följer nedan.

Jag jämställer klimatkompensation med finansiering av klimatåtgärder. Naturkriserna är så allvarliga att alla klimatåtgärder behöver verkställas även om vi inte skulle flyga alls. Vi behöver alltså både minska flygandet och öka finansieringen av klimatåtgärder. Finansiera gärna klimatåtgärder som en slags välgörenhet, men inte för att rättfärdiga onödiga flygresor.

Alla onödiga utsläpp av växthusgaser medför att omställningen sker onödigt långsamt. Konsekvensen av lågt omställningstempo blir att naturens begränsade resurser slösas bort och förvärrar artkrisen, vilket jag ger tre exempel på. Det första exemplet är ett ökat behov av Carbon Capture and Storage, det vill säga att extra många CCS-anläggningar behöver tillverkas. Det andra exemplet är att mer klimatanpassning krävs, såsom att tillverka större barriärer kring havskusternas låglänta bebyggelse. Det tredje exemplet är att ju varmare klimatet blir, desto fler luftkonditioneringar och extra många energiproduktionsutrustningar tillverkas.

En förvärrande faktor är att så länge den globala omställningen till utsläppsfri energiproduktion inte är klar, kommer de tre exemplen att vara extra olämpliga, eftersom tillverkningens energiförbrukning orsakar utsläpp av växthusgaser under den tiden. Det duger inte heller att tillverka sådant i Sverige med grönt elavtal, eftersom den delen av vår gröna el kan exporteras och därmed minska den globala fossilbaserade energiproduktionen i stället för att slösas bort.

Långsam omställning förvärrar alltså båda naturkriserna. I värsta fall lyckas vi inte lösa någon av naturkriserna, eftersom de förvärrar varandra, vilket kan leda till en negativ spiral som aldrig tar slut.

Jag hoppas att ni förstår sambanden och att vi alla gör vårt bästa för att öka omställningens tempo.

Artikelns sista del handlar om ett sätt att verka för en hållbar utveckling.

Jag gillar den interna visionen och policyn för en hållbar utveckling, som har tagits fram av Mariestads församling. För att inspirera fler än församlingsmedlemmar har jag gjort en profan variant med vision och tillvägagångssätt. Målgruppen här är alla vi som vill leva hållbart.

PS Originaltexten finns på församlingens webbplats. DS

Vision

Vi värnar och främjar liv på planeten.
I allt vi gör har vi med oss att vi är en del av en levande helhet.
Vi ger varandra mental energi och inspiration till att leva hållbart.

Tillvägagångssätt

Vi verkar för en hållbar utveckling genom att:

1. I det vi gör ha tid att leva hållbart och tänka efter innan.

2. Våga bryta mönster och visa en väg i:

• Rättvisa gentemot våra medmänniskor över hela jorden och kommande generationer.
   
• Respekt för planetära gränser med avseende på miljöprocesser som skapar stabilitet för livet på jorden.

3. Använda det som finns, när inte det är skadligt för miljön, samt återbruka och laga när det är möjligt.

4. Utbilda oss i frågor som rör hållbar utveckling, ha utbyte med varandra och vara öppna för att prova nya idéer.

5. Lära oss mer om de 17 hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och hitta vår roll i att bidra till att de uppfylls.

6. Inspireras av sju par nyckelord och parens innebörd, som i sin tur är inspirerade av boken Pilgrim's Walk for Future 2021, s. 22-23:

• Frihet och mångfald: Min frihet ligger i samhörigheten med andra och med allt liv som behöver ha sin frihet att existera, behöver utrymme och rätt att leva.
   
• Enkelhet och ansvarighet: Vi behöver hjälpa varandra att upptäcka det väsentliga i våra liv och skala bort det som tynger jorden onödigt.
   
• Tystnad och öppenhet: Låt oss öppna upp rum av tystnad i vardagen där nedtystade röster kan höras: skogens, havens, djurens, och våra egna själars.
   
• Bekymmerslöshet och tillit: I tacksamhet över livet kan något av pressen släppa; vi är okej, vi behöver inte shoppa, vi måste inte söka status.
   
• Avkoppling och hållbarhet: Hållbara livsstilar inspirerar oss till en livsrytm med tid för vila och reflektion.
   
• Ekosystem och förundran: Att drabbas av förundran och bävan inför ekosystemen ger oss insikten; Allt kan inte ägas, eller exploateras. Vi är gäster på jorden och behöver trampa försiktigt.
   
• Delande och inkludering: Vi är alla sårbara. Vi behöver ge livet åt varandra i omsorg och solidaritet.

Dags att avrunda artikeln. Jag anser att alla kommuner bör ha varsin strategi för Agenda 2030, med ambitionen att informera alla sina myndiga invånare ordentligt, dels om naturkriserna med utgångspunkt i den internationella vetenskapen, dels om lokala omställningsförutsättningar. Min slutkläm riktas till kommunernas strateger:

Fördjupa er i den fossilfria framtidens scenarier. Nätverka med alla kommuners strateger och lobba tills den ovanstående ambitionen blir nationellt förankrad. Nöj er inte förrän ni kan visa oss den hållbara vägen och motivera oss att följa den.