Debatt: Naturkriser och städers nya attraktiva bostadsbebyggelse
Tidigare skrev jag en debattartikel med min syn på FÖP (Fördjupad översiktsplan) när Mariestads FÖP 2040 var föremål för samråd, som med fördel läses först för bakgrundens skull. Senaste debattartikeln skrev jag när FÖP var föremål för granskning. Återigen har jag här omformulerat texten till en ganska allmängiltig variant.
När omställning kommer på tal brukar det mest handla om klimatomställning, att vara klimatsmart och att lösa klimatkrisen. Vi behöver tala lika mycket om att lösa krisen för den biologiska mångfalden, i fortsättningen kallad artkrisen. Alltså behöver vi även vara artsmarta.
Man kan säga att klimatkrisen och artkrisen hänger ihop, eftersom de påverkar varandra. Många av våra omställningsåtgärder lindrar båda kriserna, men vissa åtgärder lindrar den ena eller andra krisen mer. På personlig nivå finns klimatkalkylatorer på webben, som beräknar utsläpp av växthusgaser och hjälper oss att prioritera åtgärder. Men såvitt jag vet finns det ännu ingen kalkylator på webben som beräknar personlig påverkan på hela naturen i den fossilfria framtiden. Därför refererar jag nedan till Världsnaturfonden WWF. Hur som helst, artkrisen behöver uppmärksammas mer än hittills, för att vi ska bli medvetna om krisernas sammanlagda omställningsbehov på både samhällsnivå och personlig nivå. Med en hållbar livsstil hjälper vi till att lösa både klimatkrisen och artkrisen. Jag ser hållbar livsstil som ett grundläggande val i olika livsstilar. Valet är att leva både klimatsmart och artsmart.
Beräkningar för vår påverkan på hela naturen baseras på så kallade ekologiska fotavtryck. Det ekologiska fotavtrycket är ett mått på förbrukning av naturens begränsade resurser, inklusive förbrukad förmåga att absorbera utsläpp av växthusgaser. WWF har en mer akademisk beskrivning av det ekologiska fotavtrycket, för dem som vill fördjupa sig i mätmetoden.
WWF rapporterar regelbundet om planetens tillstånd och mänsklighetens ekologiska fotavtryck, i Living Planet Report. År 2022 visade rapporten att om alla levde som vi i Sverige, skulle det behövas cirka fyra planeter. Låt oss vara optimistiska och staka ut vägen till att klimatet räddas. Ett steg på vägen är att bli fossilfria. Enligt WWF orsakas drygt hälften av mänsklighetens totala ekologiska fotavtryck av utsläpp från fossila bränslen. För att fatta mig kort räknar jag med att om alla lever som vi i den fossilfria framtiden, skulle det behövas cirka två planeter. Därför behöver vi ställa om ännu mer.
Vi kommer alltså alltid att förbruka mer eller mindre av naturens begränsade resurser. Förbrukningens storlek beror exempelvis på hur bostäder byggs. En hållbar livsstil tar hänsyn till sådant. Då blir bostadsvalen annorlunda. Därför skrev jag i en tidigare debattartikel att när hållbar livsstil blir norm, kommer intresset för småhus att minska.
Än så länge kan vi bara gissa när hållbar livsstil blir norm. Det är dock tveklöst att ny bostadsbebyggelse ska vara attraktiv för invånare som lever både klimatsmart och artsmart. Kommuner ska prioritera det.
Vanligtvis blir bostadsbebyggelse jämnt fördelad mellan en- och flerbostadshus i FÖP-området. Det är en attraktiv mix i nuläget, men mixen är inte hållbar och ju större stad desto sämre är mixen. Därför bör det bli en större andel flerbostadshus i FÖP-området.
I vissa fall planeras att bebyggelse längs trafikleder ska bli stadsmässig genom att man placerar bebyggelsen nära trafiken. Centrumlik är ett bättre ord än stadsmässig i detta fall. Det blir inte attraktivt. Dels för att stadens centrala område har nackdelar för gående och cyklister som alla andra bostadsområden bör undvika – det blir bullrigare och smutsiga stänk samt trängre i allmänhet och på vintern i synnerhet då snösträngar växer på trottoarkanterna vilket även orsakar extra snöröjningsbesvär. Dels för att det behöver vara gröna stråk med träd mellan bebyggelse och högtrafikerade gators båda sidor i alla bostadsområden utom i stadens centrala område.
Vissa trafikleder anses orsaka för mycket barriärverkan. Det kan vara överdrivet att omvandla trafikleder till stadsgata av sådant skäl. Att skapa fler gatukopplingar behövs kanske inte heller. Trafikleders barriärverkan bör kunna minskas tillräckligt av nya övergångsställen. Sedan kan sänkt hastighet övervägas där behov verkar uppstå.