Debatt: Hur städer bör utvecklas för ökande befolkning
Jag skrev en debattartikel med min syn på FÖP (Fördjupad översiktsplan) när Mariestads FÖP 2040 var föremål för samråd. Bakgrunden var kommunens mål att växa från 25 000 till 40 000 invånare. Visserligen avser det en förhållandevis stor och snabb ökning, men jag har uppfattat att den allmänna trenden är att städer utvecklas (förtätas och utvidgas) på ohållbara sätt. Därför har jag här omformulerat debattartikeln (inklusive dess tillägg) till en ganska allmängiltig variant. När jag skriver om städer så menar jag även små centralorter.
Grundläggande resonemang: Utvecklingen minskar stadens charm
Förutsättningen för resonemanget är att en stad planeras att dels förtätas långt från stadens centrala område, dels att få en stor andel småhus.
Utvecklingen skulle minska stadens charm, eftersom stora delar av staden (både gamla och nya delar) skulle drabbas av negativa konsekvenser när den förutspådda mängden bostäder med stor andel småhus ska få plats i det geografiska område som FÖP omfattar (kallas i fortsättningen "FÖP-området"). Jag vill se en annorlunda utveckling, med inspiration från följande resonemang. Min inledande sammanfattning är att jag ifrågasätter vissa bostadstypers placeringar och markytans utnyttjande.
Innan hållbar livsstil blir norm, kommer småhus att vara eftertraktade av många som vill flytta till staden, så pass att nya småhusområden behövs, men var? Jag beaktar att FÖP-området kan bli överfyllt och i så fall uppstår risk för expropriering och omvandling av småhusområden, vilket ju helst bör undvikas. Därför tänker jag utanför boxen, alltså utanför FÖP-området. Att hänvisa till grannkommuner blir inte bra, eftersom omfattande långpendling är resurskrävande och medför dessutom att arbetsplatserna blir mindre attraktiva. Mellan de nämnda alternativen (utanför FÖP-området men inom kommunen) finns kransorter. Nya småhuskvarter kan skapas i kransorterna, längs bussvägar med direktlinjer till de största arbetsplatserna i FÖP-området. Målet skulle kunna vara att utvidgningen i kransorterna, dock en i taget, blir tillräcklig för att varsin konkurrenskraftig livsmedelsbutik etablerar sig på marknadsmässiga grunder.
När hållbar livsstil blir norm, kommer intresset för småhus att minska. Det är anledningen till att undvika parallell utvidgning i kransorterna (en i taget utvidgas tills respektive lokalt mål uppnås). Av samma anledning bör utvidgningen i FÖP-området optimeras för flerbostadshus. Men då finns risk för andra problem. Om sådana byggnader placeras nära varandra blir det tråkiga områden (mycket tråkigare än motsvarande placeringar i stadens centrala område).
Gröna stråk med träd mellan och kring byggnader gör områden mindre tråkiga och ökar trivsel. Vanligtvis har städer redan områden med många flerbostadshus och skapliga grönytor. Om sådana områden förtätas eller omges av ännu fler snarlika byggnader, så uppstår risk för otrygghet. Det skulle inte bli charmigt.
Mitt fortsatta resonemang utgår från en vanlig synpunkt i stadsplaneringar: "Vissa platser har låg utnyttjandegrad, där stora, öppna markytor mellan eller inom områden kan hämma både rörelse och aktiviteter."
Min tolkning är att synpunkten inte syftar på oanvänd industrimark. Jag instämmer inte i att synpunktens platser hämmar. För mig är det nämligen tvärtom, jag får positiv energi. Men fler träd där skulle inte skada.
En annan vanlig synpunkt är att staden kan växa markeffektivt. I det fallet instämmer jag. Markeffektivitet är ett mål. Men även trivsel är ett mål. De två målen utgör en målkonflikt. Å ena sidan behöver markytan utnyttjas effektivt för byggnader, å andra sidan behövs gröna stråk med träd mellan och kring byggnaderna (även av andra skäl än trivsel, se Tillägg 1 nedan).
Mitt resonemang har lett till att det mest är höga byggnader som behövs, men helst inte högre än fullvuxna träd (enligt mig bör utsikter ha träd som till stor del skymmer andra byggnader). Det vore bäst att undvika både alltför höga höghus och småhus med dålig markeffektivitet.
På tal om effektivt utnyttjande av ytor så bör de nya bostäderna vara storleksmässigt anpassade till hållbar livsstil, om staden ska ligga i framkant för hållbar utveckling (se även Tillägg 2 nedan). En hållbar vision behöver ju längre tidsperspektiv än 20 år, helst lika lång som de nya byggnadernas livslängd.
Min avrundande sammanfattning är dels att nya småhus bör få minimal plats i FÖP-området, dels att stadens charm kan räddas av gröna stråk med träd mellan och kring byggnaderna utanför stadens centrala område.
Tillägg 1: Skälen till att gröna stråk behövs
Jag börjar med att lyfta fram charm igen, som ett skäl. Det grundläggande resonemanget nämnde även positiv energi, samt skälen att undvika både tråkiga områden och otrygghet.
Av miljöskäl behövs grönytor kort sagt för den biologiska mångfaldens och ekosystemtjänsters skull. De gröna stråken är en del av alla grönytor som ingår i beräkning av den så kallade grönytefaktorn.
Exempel på fler kategorier av skäl är hälsoskäl, säkerhetsskäl och sociala skäl. Jag ger ett exempel per kategori. Träd ger skugga, som åtminstone den äldre befolkningen behöver mer av i takt med klimatförändringarna. Mark som sväljer nederbörd minskar risken för översvämningar. Att undvika otrygghet lyfts fram igen.
Tillägg 2: Hållbara flerbostadshus
I bland annat* Vetenskapsradions miljöprogram Klotet, har det sagts att vi genomsnittligt bor i alltför stora bostäder om vi ämnar leva hållbart. Med tanke på att folk lyssnar mer på sin kommun än på Klotet, så bör kommunen axla den pedagogiska rollen att förklara för invånarna vilket utbud av lägenheter som kan förväntas och när.
Med storlek menar jag både antal rum och hela boendeytan. Några frågor om storlek och extra utrymme: Vilken flexibilitet bör det storleksmässiga utbudet få? Blir det modulbaserade** bostäder vars storlek kan ändras för olika skeden i livet utan att byta grundbostad? Eller bara flyttbar vägg mellan sovrum och vardagsrum för att passa både dubbelsäng och enkelsäng på effektivt sätt? Vilka gemensamhetsutrymmen bör finnas utöver tvättstuga, såsom cykelkök?
Fler egenskaper än storlek är intressanta för invånarna att få information om. Några exempel: Vad blir byggstommens material? Blir det spillvattenhantering med värmeåtervinning och kanske även återanvändning av vatten? Får ventilationssystemet en från- och tilluftsvärmeväxlare med ljuddämpade fläktar i varje lägenhet och ljuddämpad luftventil nära balkongen? Blir det solceller och solfångare samt odlingsplats på byggnadens tak? Vilken resiliens kommer byggnaden att ha mot exempelvis strömavbrott och översvämning på omgivande mark?
Beskriv för invånarna vilka visionära flerbostadsprojekt som har genomförts i Sverige. Berätta vad stadens nya byggstandard bör bli, eftersom invånarna behöver tid för att vänja sig.
Även byggaktörer behöver tidiga signaler, långt före kommande markanvisningstävlingar. I vilken dokumentmall kan kommunen beskriva olika antal rum, boendeytor, flexibilitet, gemensamhetsutrymmen, stommaterial, spillvattenhantering, ventilationssystem, takutnyttjande, resiliens och liknande som riktas till byggaktörer? Kan det bli i "Regler för markanvisningar"?
* Ett exempel är som sagt Klotet, företrädesvis avsnittet Jakten på det klimatsmarta boendet. Lyssna på hela avsnittet eller avslutningen med Pernilla Hagbert, forskare i hållbar omställning vid Institutionen för samhällsplanering och miljö vid KTH. Avslutningen startar vid 38:15. Ett annat exempel är tv-serien Rapport från 2050 som i skrivande stund inte är tillgänglig på SVT Play.
** Om jag ska svara på frågan själv, så tror jag inte att flerbostadshus blir modulbaserade på det viset, men det kan bli norm för småhus.