2026-04-05

Önskas ransonering?

Är det ransonering som önskas när ambitiösare klimatpolitik efterfrågas?

Bakgrunden till mitt resonemang är en kampanj som startade i september och pågår fram till valet. Extrakt från Klimatklubbens kampanjsida 89 procent:

”En vetenskaplig studie som genomförts via Gallup World Poll med 130 000 deltagare från 125 länder (de länder som tillsammans står för 92% av världens befolkning och 96% av de globala utsläppen) visar att 89% av medborgarna vill ha en mer ambitiös klimatpolitik. (Sverige är med i studien, och ligger i spannet 80-90% – närmare bestämt 84,59%.)”

Att jag associerar till studien just nu, beror på att för närvarande talar man om risken för att det blir oljekris och ransonering. När ransonering orsakas av krig, så är ransoneringen oplanerad och svår att undvika – då verkar man vara beredd att anpassa sig utan nämnvärda protester. Frågan är hur folk skulle reagera om det blir planerad ransonering för att rädda klimatet?

Ett av naturkrisernas grundläggande problem är att konsumtionen av ändliga naturresurser ökar för länge. Samhällets nuvarande omställningsplan är bland annat att cirkulär ekonomi ska göra susen, men det dröjer för länge tills den cirkulära ekonomin uppnår tillräcklig effektivitet. Dessvärre är den ständiga ekonomiska tillväxten fortfarande beroende av ohållbar konsumtion. En lösning för den närmaste tiden (tills vi lever inom planetens gränser) skulle kunna vara att tillfälligt frångå ekonomisk tillväxt, genom att minska konsumtionen radikalt. Annars kommer extremväder och många av naturens skador att finnas kvar för evigt eller under lång tid – även efter omställningen.

Att 85 % av svenska folket PÅSTÅR att man vill ha en mer ambitiös klimatpolitik, är knappast ett tillräckligt incitament för styret att tillfälligt frångå ekonomisk tillväxt, eftersom alltför få individer VISAR att man lever som man lär (att visa sitt deltagande i kampanjen räcker inte). I praktiken fortsätter ju folk att konsumera för mycket, visserligen med uppmuntran från styret än så länge, men om folk verkligen vill rädda klimatet så behöver en övertygande stor del av folket SJÄLVMANT minska konsumtionen radikalt, vilket troligtvis är det enda incitamentet som kan få styret att tillfälligt frångå ekonomisk tillväxt.

Hur som helst så skulle den ambitiösare klimatpolitiken behöva innebära just radikalt minskad konsumtion. Folk som har svårt att ta sig i kragen skulle kunna önska ransonering, men jag tror att de flesta politikerna är rädda för att planerad ransonering (som inte orsakas av krig) skulle innebära politiskt självmord. Dessutom tror jag att folk som inte har tillräcklig kunskap – om konsumtionens betydelse för omställningen – snarare önskar att styret ska trolla med knäna. På tal om kunskap, så bör obligatorisk folkbildning önskas – just om konsumtionens betydelse för omställningen.

Oavsett vad som önskas, så behöver önskningarna ha genomslagskraft, vilket förutsätter att en övertygande stor del av budbärarna har trovärdighet, exempelvis genom att vara omställningsinspiratörer. Dock behöver vi bli många fler omställningsinspiratörer än i skrivande stund, för att kunna övertyga styret.