Ett samtal på stan ledde till den rubricerade frågan. En person hävdade att demokrati och rättvisa hänger ihop.
Visst, i ett avgränsat sammanhang kan majoritetens vilja alltid vara rättvis.
Till saken hör att samtalet ägde rum under klimatgruppens torgmöte. Det händer ofta att sådana samtal leder till allmän politik. Tyvärr avslutades samtalet innan jag hann styra tillbaka frågan till naturkrisernas sammanhang.
Om majoriteten av svenskar påstår sig vara beredda att göra uppoffringar för klimatets skull, men av olika orsaker (såsom okunnighet, girighet, fåfänglighet och/eller bekvämlighet) fortsätter att roffa åt sig ohållbart mycket naturresurser i det globala sammanhanget – vore det rättvist?