Detta är en fortsättning på mitt inlägg den 8 juni om reaktionsfaser.
Här förtydligar jag reaktionsfaserna Oro och Förhandling, genom att ge exempel på hur frågeställningarna kan besvaras.
Reaktionsfasen Oro: Vad kommer att hända med bekvämligheter och nöjen såsom min hobby?
När frågan besvaras bör vi först påminna oss om att grundläggande bekvämligheter underskattas och vissa tas för givna. Några exempel för…
…en normal bostad i Sverige: Toalett inomhus. Rinnande kall- och varmvatten. Avloppssystem. Kyl och frys. Tvättmaskin.
…livsmedel: Välfyllda matbutiker med långa öppettider. Stort utbud av halv- och helfabrikat.
…transportmedel utöver att cykla: Kollektivtrafik, taxi och hyrbil.
…kommunikation: Internet och smart telefoni.
Till saken hör dels att bilpooler etableras vid efterfrågan, dels att närtrafik redan finns i vissa regioner och sprids troligtvis till fler regioner. Sensmoralen är att hållbara livsstilar innebär i praktiken att leva bekvämt.
Exempel på vad som kommer att hända med lyxigare bekvämligheter:
Genomsnittlig boyta minskar. Inget slösande på varmvatten. Mer miljömedvetna val av livsmedel. Minskat flygande. Egen bil undviks i möjligaste mån, vilket innebär minskad spontanitet. Troligtvis kommer många fritidshus att ingå i någon slags delningsekonomi, vilket innebär minskad spontanitet för ägarna.
Nöjen kan vara väldigt många olika fritidsaktiviteter – därför gör jag en generalisering:
Om ett nöje är dyrt, så är det troligtvis inte hållbart. Det som hjälpte mig mest, att minska mina dyra nöjen, var att jag lärde mig att koppla av ordentligt. Exempelvis läste jag nästan ingen skönlitteratur före min omställning – numera läser jag tidvis några låneböcker per vecka. Ytterligare ett exempel är att jag lyssnar på mer musik än tidigare, utan att göra något annat samtidigt.
Reaktionsfasen Förhandling:
Man förhandlar med sig själv, om hur man ska motivera sina uppoffringar (mer motivering än att man lindrar naturkriserna). Med det sagt så är det egentligen inte en förhandling, snarare söker man motiveringar. Exempelvis söker man kanske en positiv berättelse om framtiden, eller en förklaring som påvisar att nackdelarna kommer att uppvägas av fördelar, eller något annat som man känner sig tillräckligt motiverad av. Reaktionsfasens namn bör alltså vara Motivering. Dessutom brukar denna fas komma före Acceptans. Frågeställningen är dock densamma:
Reaktionsfasen Motivering: Vad får jag i stället för det jag avstår från?
Exempel på kort svar: Du får en annorlunda livskvalitet, som är minst lika bra. Följdfråga: Hur får jag den och vad innebär den? Kort svar igen: Din personliga omställning minskar levnadskostnaderna, så att du har råd att förkorta din arbetstid och därmed får du mer fritid.
Om du känner dig tillräckligt motiverad av de korta svaren, så behöver du inte läsa mer av det här inlägget. Annars kan du fördjupa dig angående livskvalitet, i två kommentarer:
Kommentar 1: Repris från 2020, som förordar sänkt normalarbetstid och beskriver fördelar för livskvaliteten.
Kommentar 2: Repris från 2022, som besvarar en diskussionsfråga: Hur får du livskvalitet – med hållbar livsstil?
Kommentar 1
VARFÖR OMSTÄLLNING BEHÖVS FÖR NORMALARBETSTID
Jag förordar omställning till sänkt normalarbetstid, 30 timmar/vecka, eftersom karusellen med produktion och konsumtion behöver snurra långsammare för att minska det sammanlagda ekologiska fotavtrycket.
Fler fördelar med sänkt normalarbetstid:
Löneutrymmet lär ha ökat så pass i Sverige från 2002 till 2012 att man kunde gå ner 25 % i arbetstid utan att sänka köpkraften (enligt rapporten Hur vi kan leva hållbart 2030). Sådana löneutrymmen används till lyxkonsumtion (som inte ger långvarig tillfredsställelse).
Att sänka normalarbetstiden är en politisk fråga på nationell nivå – bör överlåtas till dem som är medlemmar i politiska partier. Så länge normalarbetstiden inte sänks (via den politiska vägen) kan vi uppmuntra varandra att överväga kortare arbetstid ändå.
ERFARENHETER
Lägre levnadskostnader: När jag sålde bilen sjönk kostnaderna tydligt, trots att jag cyklar mycket. En del av kostnaderna var avsättningar för bilbyte (värdeminskning). Visserligen fick jag istället kostnader för kollektivtrafik och ibland hyrbil, men långt ifrån de tidigare kostnaderna. Jag har inte räknat noga på skillnaden, men den årliga besparingen blev så uppenbar att jag ökade amorteringarna på mitt bostadslån med mer än bilens avsättningar.
(Det är inte bara en kostnadsfråga. Dessutom slipper jag ju tvätta bilen, fixa däckbyten höst & vår samt lämna på besiktning och verkstad. Skönt!)
Sänkt arbetstid: I mitt fall kontorstid. Jag gjorde en pensionsprognos först – skillnaden var inte så stor som de avrådande vännerna trodde. Valde att gå ner från heltid till 4 dagar (32 timmar/vecka). Då fick jag återgå till normal amorteringstakt för mitt bostadslån. Mitt sociala mål uppfylldes – att kunna fylla helger och kvällar med utåtriktade aktiviteter, utan att halka efter med varken hushållsarbete eller återhämtning.
Fördelen med en helt ledig vardag: En ohotad sovmorgon varje vecka. Slippa ta sig till och från jobbet. Flexiblare att göra ärenden.
Nackdelen med en helt ledig vardag: Lika långa arbetsdagar som tidigare. Värst är – om resten av arbetsplatsen snurrar på som vanligt – att första arbetsdagen (efter den lediga dagen varje vecka) är stressigast.
Ursprunglig publicering: Facebook-gruppen för Omställning Mariestad
Kommentar 2
2.1 HUR FÅR DU LIVSKVALITET – MED HÅLLBAR LIVSSTIL?
Vissa har alltid haft hög livskvalitet genom att leva hållbart – inte jag. Större delen av mitt vuxna liv har varit materialistiskt med det ena fritidsprojektet efter det andra och frekventa partyn. Det var inte en hållbar livsstil. Vändningen kom när jag gick in i väggen. Då fick jag lära mig att koppla av. Därför är det lätt för mig att vara efterklok. Livspusslet behövde förenklas – i mitt fall med mindre prylstress, färre fritidsprojekt och vara snällare mot kroppen. Min stegvisa omställning var färre prylar (bättre ekonomi) och förkortad arbetstid (tillräcklig ekonomi) samt att koppla av mer på den ökade fritiden. Det har blivit en relativt hållbar livsstil eftersom min omställning tog hänsyn till bland annat klimatkrisen, den biologiska mångfalden och social rättvisa. Samtidigt blev det hög livskvalitet för mig i min nya livssituation. Men mitt tillvägagångssätt passar kanske inte för exempelvis de som är ofrivilligt arbetslösa eller inte har sysselsatt sig lika mycket som jag eller inte har haft en tung period i livet, för då blir nog inte avkopplande aktiviteter lika uppskattade, vilket kan medföra att avkoppling inte upplevs som en del av livskvaliteten. Förresten behöver vi även ha kommande generationers livskvalitet i åtanke. Det bör vara tillräcklig motivering för personlig klimatomställning, eftersom vi inte kan förvänta oss att enbart andra ska rädda klimatet åt våra barn och barnbarn. Jag har inte barn, men jag blev motiverad av förkovring, som ledde till förändrad värdegrund. Men plötslig förkovring (eller förändrad värdegrund på annat sätt) fungerar inte heller som tillvägagångssätt, eftersom det knappast sker utan att föregås av en stark aha-upplevelse. Det vore förfärligt om Sverige måste genomlida värre klimatrelaterade händelser än våra skogsbränder hittills, för att alla svenskar ska få en tillräckligt stark aha-upplevelse. Min förhoppning är att vi blir många inspiratörer som visar våra hållbara livsstilar (eller våra påbörjade livsstilsförändringar) och beskriver våra livskvaliteter (eller målbilder) för vänner/grannar/omvärlden. Jag har kommit ganska långt i min klimatomställning (se menyvalet Klimat) men vi blir inspiratörer redan när vi visar våra påbörjade omställningar till hållbar livsstil. Syns vi inte så finns vi inte, så vi behöver visa oss ordentligt. Kommentarer här under annonsinlägget är en bra början. När många visar sig så blir det en aha-upplevelse för andra. För den skull uppmuntrar jag alla med påbörjade omställningar att vara inspiratörer (jag bor i tätort och uppmuntrar framför allt fler som bor i tätorter). För övrigt uppmuntrar jag alla, verkligen alla, att beräkna sin klimatpåverkan: www.klimatkontot.se
2.2 MIN LIVSKVALITET FÖRTYDLIGAD
I min första kommentar [2.1] nämnde jag att färre prylar, förkortad arbetstid och mer avkoppling var min stegvisa omställning till livskvalitet i min nya (hållbara) livsstil. Här förtydligar jag livskvaliteten ur mitt perspektiv, utifrån tre källor; en lärobok, en forskningsrapport och ett teveprogram.
Läroboken Hållbar utveckling : teknik, samhälle och livskvalitet använder lycka, komfort och välfärd som synonymer till livskvalitet. Lycka associerar jag här till harmoni (balans och frid). Komfort associerar jag här till bekvämlighet (som minskar ansträngning). Välfärd associerar jag här till välbefinnande (må bra). Min avkoppling ger harmoni. Det är bekvämt att jag numera äger färre saker, eftersom mina saker medförde underhåll. Mitt minskade underhåll ger lägre stressnivå, som innebär ökat välbefinnande.
Forskningsrapporten Klimatomställningen och det goda livet har en slags lyckolista i figur 2. Lyckolistans högsta placeringar är sex, träning, konversation, lek, musiklyssning, promenad, måltid och bön eller meditation. Jag tycker att tillräcklig avkoppling gör meditation överflödig, men meditation kan vara ett sätt att lära sig koppla av tillräckligt (då hamnar avkoppling högt på lyckoskalan). Den ökade fritiden har gett mig tid att lära mig laga klimatsmartare mat, och det blir mer tid över för resten av lyckolistans högsta placeringar.
Ett avsnitt av Idébyrån beskriver lycka som eufori, sinnesfrid, välbefinnande och livstillfredsställelse. Utöver sociala glädjestunder känner jag eufori varje gång min ökade fritid ger mig extra möjlighet att njuta av vackert väder. Sinnesfrid ingår i harmonin, och välbefinnandet har jag redan nämnt. Min livstillfredsställelse (att vara nöjd med livet) tänkte jag inte på förrän jag började ställa om. När jag fick både tid och pengar över, tack vare min hållbara livsstil, så ökade jag mitt ideella engagemang* (för hållbart samhälle) inklusive välgörenhet. Det uppfyller mitt behov av självförverkligande, som är översta nivån i Maslows behovstrappa. Sådant självförverkligande är en del av min livstillfredsställelse.
* Dock begränsas engagemanget så att jag hinner koppla av tillräckligt, för min harmonis skull.
2.3 MER SOM BIDRAR TILL LIVSKVALITET
I min föregående kommentar [2.2] länkade jag till en forskningsrapport med en slags lyckolista (där högsta placeringarna är sex, träning, konversation, lek, musiklyssning, promenad, måltid och bön eller meditation) som jag refererar till nedan.
Att resa har lägre placering på lyckolistan, men spontana resor, som förutsätter att hushållet har egen bil, har värderats högt (åtminstone av mig). Jag hade egen bil, innan jag ställde om och valde bort egen bil. Att byta till miljöbil var inte ett alternativ för mig som stadsbo, eftersom jag hade fått insikten att egen bil är inte tillräckligt klimatsmart för stadsbor oavsett vilken motortyp bilen har, därför att biltillverkningen orsakar utsläpp tills tillverkningen blir fossilfri, och på längre sikt fortsätter tillverkningen att orsaka stort ekologiskt fotavtryck – som försämrar den biologiska mångfalden, som i sin tur hänger ihop med klimatet. Hur som helst, att välja bort egen bil medförde nackdelen att det blev minskad spontanitet. Dock är det en fördel att slippa ansträngningar som bilägande medför (skötsel och att jobba mycket för att ha råd). För en viss kategori av resenärer skulle ansträngningen istället kunna vara att cykla mer och medverka i bilpool, men jag tillhör en kategori som klarar sig gott med cykel, kollektivtrafik, hyrbil och taxi. Spontanitetens minskning kompenseras av fördelar som bidrar till livskvalitet för båda kategorierna. En av fördelarna har jag redan nämnt. Andra fördelar är att välbefinnandet ökar med cykling (hälsan blir bättre) och när cyklingen samtidigt är medveten träning så ökar lyckokänslan.
Många stadsbor har fritidshus på landet. Om resvägen till fritidshuset innebär att bil behövs – jag gjorde den bedömningen i mitt fall – då bör förutsättningarna omprövas. Lösningen blir kanske att flytta till annan bostad, för att få närmare till bra kollektivtrafik i bostadens ände. Eller skaffa annat fritidshus, inom cykelavstånd eller nära bra kollektivtrafik i fritidshusets ände. I mitt fall sålde jag utan att köpa annat fritidshus. När jag saknar fritidshus vill jag istället hyra tidvis (och ta hänsyn till resvägen). I takt med att folk ställer om, blir det vanligare att vilja hyra fritidshus tidvis. Därför vore det bra om många fritidshus hyrs ut så mycket som möjligt när fritidshusen inte används av ägarna, dels för att maximera utnyttjandet av fritidshusens ekologiska fotavtryck, dels för att bidra till mångas livskvalitet.
På tal om att flytta till annan bostad så kan en anledning vara att bostaden är onödigt stor. Jag flyttade till mindre bostad när jag ställde om. Föräldrar bör överväga att flytta till mindre bostad när barnen har flyttat ut, dels för att även i detta fall maximera utnyttjandet av det ekologiska fotavtrycket, dels för att stora bostäder bidrar mer till stora familjers livskvalitet.
Varken flygresor eller egna lyxprylar har hög placering på lyckolistan, men har värderats högt (åtminstone av mig). Jag flög ibland och unnade mig många egna lyxprylar, innan jag ställde om mentalt. Vid den mentala omställningen insåg jag dels att sådan konsumtion (flygresor och egna lyxprylar) är inte hållbar, dels att sådan konsumtion bidrar till alltför ojämn livskvalitet (som kanske är orsaken till de lägre placeringarna på lyckolistan). Sedan dess minimerar jag sådan konsumtion, och jämnare livskvalitet värderas högre av mig.
De fyra åtgärderna (att välja bort egen bil, att optimera både fritidshus och bostad, samt att minimera ohållbar konsumtion) ger klimatnytta, som är högt värderad av mig, så pass att mina val bidrar till min livstillfredsställelse, som i sin tur bidrar till min livskvalitet.
Ursprunglig publicering: Facebook-sidan för Kommunområden Ställer Om i Västra Götaland