Den ekonomiska tillväxtens alternativ
Vad kommer att hända med världens alla nationalekonomier, när konsumentmakten lindrar naturkriserna? Kommer det att uppstå ett alternativ till evig ekonomisk tillväxt?
Nationernas styren verkar inte se någon möjlighet att frångå ekonomisk tillväxt. Hittills har den ekonomiska tillväxten baserats på ständigt ökande konsumtion, varav en stor del har varit konsumtion av begränsade naturresurser. Per definition behöver sådan konsumtion begränsas – inte bara att bli fossilfri. Jag har inte sett tillräcklig beteendeförändring i den pågående klimatomställningen. Min bedömning är att enbart hållbar konsumtion kan visa vägen. Hållbar konsumtion innebär i praktiken mindre konsumtion av ALLA begränsade naturresurser. Kruxet är att vi inte har tid att invänta effektiva metoder för delningsekonomi och cirkulär ekonomi. Konsumentmakten behöver visa vägen nu! Visserligen blir vägen guppig, men jag ser ingen annan väg ut ur naturkriserna.
Omvägar duger inte. Den nuvarande svenska regeringen har inte lyckats att vända utsläppskurvan, trots att kurvan borde ha dykt för länge sedan. Den officiella kommentaren, att kurvan vänder i år, är varken pålitlig eller tillräcklig utan konsumentmakten. Därmed har konsumentmakten en stor del av det moraliska ansvaret.
I början av samhällets klimatomställning var det okej att inte lägga stort ansvar på individer. Numera finns det mycket som konsumentmakten kan åstadkomma, dels på egen hand, dels* tillsammans med aktörer som vill att konsumentmakten ska lindra naturkriserna.
Mitt svar på de inledande frågorna: Den andra frågan besvaras med ja. Den första frågan förblir obesvarad under överskådlig tid, men det får inte hindra tillämpningen av konsumentmakt. Vägen blir som sagt guppig, eftersom nationalekonomierna måste anpassas successivt. Så småningom kommer det framtida alternativet att stabiliseras.
* Nästa inlägg kommer att ge exempel på vad konsumentmakten kan åstadkomma ”tillsammans med aktörer som vill att konsumentmakten ska lindra naturkriserna”.